Den nordiska designen tog form under 1950-talet då Sverige, Norge, Finland, Island och Danmark tillsammans kom överens om att en ny inredningsstil behövde tillhandahållas i länderna. Detta var för att man ville att alla människor skulle ha tillgång till en snygg och stilren inredning, oavsett om man var rik eller fattig. Det var något som pengarna i fickan inte fick avgöra.

För att få till sådana möbler som fler människor hade råd med valde designerna att använda sig av billigt trä, plast och stål. Det viktigaste var att redskapen och möblerna skulle bli hjälpsamma och praktiska i hemmet. Enkelheten är just ett av de attribut som kännetecknar den skandinaviska designen till punkt och pricka. Inga överdrivna mönster eller detaljer som kan vara distraherande för ögat. Utöver att den skandinaviska designen är funktionell, minimalistisk och enkel har man dessutom fokuserat på ljusa färger.

Alla de olika länderna har tolkat designen ur olika perspektiv med stora variationer av stilens grundkoncept. Vissa har tagit till sig mer av minimalismen, medan andra har fokuserat helt och hållet på funktionaliteten, exempelvis Danmark gjorde just detta. Danmark inspirerades mycket av industrialismen och blev därför kända för sina funktionalistiska lampor.

Finland inspirerades istället av att använda sig av sina egna tillgångar vilket gjorde att mycket av hantverket var av glas och keramik.

Norge inspirerades främst av det minimalistiska inom designens kriterier. Man designade möbler och lampor och var mycket noga med att framhäva skönheten i det simpla hantverket.

Sverige fokuserade främst på den minimalistiska och funktionalistiska designstilen men var dessutom tydliga med att framhäva linjer i sina projekt, framförallt när det kom till att tillverka möbler. Förutom detta är det också känt att man arbetade mycket med glas och samiska verk.

Island är den yngsta designkulturen av de skandinaviska länder. De är främst kända för sitt fina hantverk när det kommer till att sticka och virka kläder och inredning.